Ja, som ni vet så fick vi nycklarna till vårt nya fina hus samma dag som Alicia föddes. Det var ju helt otroligt att allt skulle hända på samma gång. Hon föddes på torsdagen och jag fick inte åka hem förrän på lördagen. (hon hade nämligen blåsljud på sitt hjärta och var tvungen att stanna en extra natt så de kunde ha koll på henne) Men det var ingen fara som tur var. På fredagen var det tänkt att vi skulle handla och fylla upp kylen, och städa hela huset så det var fint till flytten på lördagen. Christoffer och hans mamma åkte och städade, men jag kunde ju inte vara med alls och tyckte det var jobbigt att inte kunna ha koll på allt. På lördagen åkte de till stan och hämtade vårt nya köksbord och sen hem till mamma och hämtade det mesta, sen åkte de till sjukhuset och hämtade mig och Alicia. Vi åkte med flyttlasset direkt ut till huset (för jag ville ju inte vila och ville absolut inte missa något) Väl ute i huset så kom det lite folk och hjälpte oss att ställa in allt. Tack alla! Jag gjorde inte mycket alls, fick mest ta det lugnt. Jag kände mig ganska pigg men helt plötsligt kände jag bara hur allt blev jobbigt... Sen var allt tungt, jobbigt och ledsamt i flera dagar. Jag orkade inget, grät massor och ville mest bara sova. Fick tydligen en förlossningsdepression...och den höll i sig i flera veckor... Orkar inte ens förklara, men jobbigt var det! Det blev bara alldeles för mycket för mig på en gång (bla så bodde jag utan Christoffer i flera månader, Linnéa var sjuk och efter det hade hon en lång period med väldigt jobbiga nätter, jag var höggravid, Alicia föddes 3,5 vecka för tidigt, flytten till nya huset, och jag som alltid måste planera och ha stenkoll och tror att jag klarar hur mycket som helst... Det är först nu för någon vecka sen som jag känner mig helt okej. Men det är skönt att jag känner igen mig själv nu igen. Tack alla ni fina som har stöttat mig, det värmer så otroligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar