Noella 9 månader

Idag är Noella 9 månader. Hon kryper runt överallt, på sitt egna lilla vis. Det är nån slags krypställning men med ena benet liksom framför kroppen. Det ser himla gulligt ut. Försöker man hjälpa henne att ta bak benet så sätter hon sig bara upp istället. Vi får väl se om hon ändrar stil eller kör på detta istället för vanligt kryp. Snabb är hon i alla fall. Väldigt snabb. Det gäller att ha koll på minsta lilla prick som ligger på golvet. Och en bit upp. Hon kan nämligen ställa sig upp själv nu. När vi håller henne i händerna så går hon jättebra, lite småvingligt bara. Hon älskar det. Och stå på alla fyra med raka ben är nog det nyaste nu. Hon sträcker ut sina små armar när hon vill bli buren. Det kommer massa ljud och "ord" nu. Hon säger: titta, titta-dä, ma-ma, da-da, dä-dä, eej, ej-ej. Gillar att härmas, "spela ljud på läpparna", "prutta" på nåns arm, och  hon tycker om när vi leker titt-ut. Hon gillar all mat hon smakar på, och pincettgreppet fixar hon galant. De två första små tandgrynen är på väg upp, det går sakta men säkert. Älskar dig vår lilla underbara!

Bilkrock...

I tisdags åkte jag, Alicia och Noella på Marstrandsvägen. Vi var på väg hem. En bit innan infarten till Axelssons ser jag att en bil svänger in där och bilarna framför mig tvärbromsar! Jag bromsar och bromsar och tänker att nu stannar bilen. Men det är så blött på vägen och jag kör rakt in i bilen framför mig! Det blir en kraftig smäll och airbagen flyger ut. Jag får jätteont i bröstet och näsan och det stinker rök. Noella gallskriker och Alicia ropar lite förvånad: -Mamma, krockade vi? Krockade vi? Jag får nog inte fram nåt eller så svarar jag nåt snabbt, vet inte riktigt. Det jag vet är att jag vrider om nyckeln och bara kastar mig ut ur bilen. Tar mig runt bilen till andra sidan så fort jag bara kan trots väldig smärta i bröstet, näsan, nacken och armen. Tar ut Alicia och Noella fort som tusan samtidigt som jag skriker på hjälp!! En kvinna längre fram kommer springande, hon kollar hur jag mår och sätter ner mig på marken. Sen ringer hon direkt 112. Det kommer fler människor, en kvinna tar hand om Noella. Hon står nära mig så vi har kontakt hela tiden. Jag tar Alicia till mitt knä och kramar henne så mycket jag bara kan för att värma henne samtidigt som jag gråter och skakar. Det är kallt och det regnar. Jag yrar hela tiden att de ska kolla att mina barn är okej. Jag hör att de är oskadda men är ändå så rädd. Gråter att de måste ringa Christoffer, men det är kaos. Jag lyckas själv få fram hans nummer på mobilen och få ur mig att vi har krockat på Marstrandsvägen. Sen yrar jag tydligen bara, nån annan tar över och pratar. Sen vet jag inte riktigt hur allt går till. Men någon sätter oss i en varm bil, sen hör jag bara att polisen, brandkåren och slutligen ambulansen kommer. Christoffer kommer, han tar hand om barnen. Massa folk och räddningsmän pratar med mig och kollar så jag inte verkar ha brutit något. Till slut kommer jag in i ambulansen. De kollar det viktigaste. Allt verkar okej, bara smärta och stelhet. Väl inne på akuten kollar de allt och röntgar min axel. Mamma kommer dit. Christoffer kommer med barnen. Jag får åka hem efter några timmar. Mår riktigt dåligt resten av dagen, ont, blåslagen och sån fruktansvärd huvudvärk. På onsdagen känns det lite bättre. Sen dess har det blivit bättre för varje dag. Jag är lite blåslagen, har lite värk i nacke och rygg. Men jag är okej, jag kan röra mig, jag lever!! Är så otroligt tacksam för att jag klarade mig så lindrigt undan! Men det bästa i världen är att barnen klarade sig utan en endaste liten skråma.

Fjäril

Vi var på Mc Donalds i förra veckan. Linnéa såg att de hade ansiktsmålning och ville gärna testa det för första gången. Så här fin blev hon vår lilla fjäril.

Alicia 4,5 år

Alicia älskar att leka med Barbie-dockor, lego, Playmobil, pärla, sjunga och uppträda. Nu har hon börjat rita och pyssla mer också. Hon är riktigt teknisk, älskar ipaden och gillar att ta kort och filma. Hennes absoluta favoritfärg just nu är guld! Linnéa och Alicia leker oftast väldigt bra ihop, de hittar på allt möjligt skoj. Det är alltid så mysigt att lyssna på dem. Ibland blir det förstås jättebråk om nån liten legobit eller så. Alicia är oftast väldigt glad och sprallig, inte lugn en sekund. Men hon har också ett otroligt temperament. När hon väl blir arg eller sur går det inte att missa. Haha! Hon gillar dagis där hon har många kompisar, men hon är allra helst bara hemma med mamma. Min lilla mystjej!