fredag 11 februari 2011

Livet som mamma

Livet som mamma är precis så som jag hade föreställt mig, fast kanske ännu bättre om det är möjligt. Det är klart att det är jobbigt ibland, men så är det ju att ha barn. Nu när Linnéa var sjuk så hade jag några otroligt jobbiga dagar och nätter, men det är ju bara att hålla ut och ha tålamod. Man får ju försöka tänka att det bara är en kort period och blir bättre. Det är ju oftast helt fantastiskt, roligt och underbart att vara mamma. Jag kommer knappt ihåg hur det var innan Linnéa föddes. Jo, det är klart att jag gör...men det är ju precis så här livet ska vara. Vi älskar dig så otroligt mycket vår lilla prinsessa ♥

Hon sover så himla bra på nätterna, och det har hon ju gjort jättelänge. Vi lägger henne vid 19.30 och så sover hon oftast till 6-7. Det är så skönt att slippa gå upp mitt i natten. Hon klappar händerna, skakar på huvudet och vinkar hur gulligt som helst, och så gillar hon att pussas. Hihi.
När det gäller mat så går det mesta ner, men det ska ju helst vara vuxenmat. Barnmaten är inte så där jätteintressant längre. Hon har börjat äta själv lite smått...om man ger henne skeden med mat på förstås. Och dricker själv hur bra som helst i vanlig pipmugg (utan öron). Så fort hon hör musik så dansar hon, det räcker att det är en liten reklamsnutt eller speldosa. Det är väldigt mycket "mamma" just nu, och det är lite skoj för "pappa" har hon ju sagt så länge. Hennes tänder har växt snabbt, hon har redan 12 st som har tittat ut. De första två fick hon när hon bara var 4 månader och vid 8 månader så hade hon redan 8 tänder. Det har gått snabbt det där. Och hon har inte mått ett dugg dåligt, haft feber eller varit gnällig alls när de växt. Riktigt duktig tjej =) Hon började krypa när hon var 6 månader. Vår lilla skrutt har varit tidig med det mesta. Men när det gäller att börja gå själv så är hon lite försiktig. Hon har ju länge stått helt själv utan stöd och går runt för fullt med sin gåvagn och mellan möbler. Och hon gillar att gå runt på sina knän. Men hon vill inte riktigt släppa taget och gå själv. Fast det är nog bra, så aktiv som hon är så hade hon säkert slagit sig en hel del om hon hade börjat gå för tidigt. Vi får väl vara glada för det =) Det kommer när hon känner sig redo för det helt enkelt.


Inga kommentarer: