Nu är vår lilla docka redan 5 månader, det går så otroligt fort. Alla säger ju det men man inser det inte förrän man är mitt uppe i det. I vilket fall så är det är verkligen helt underbart att vara mamma!
En liten tillbakablick från förlossningen..
Natten till den 31 januari började jag få värkar, och eftersom det var 15 dagar till beräknad födsel så försökte jag somna om (trodde inte att det var dags än). Men värkarna höll i sig och blev starkare och starkare. Efter 1 timme med regelbundna värkar så kände jag att det var nåt som inte riktigt stämde, det började göra riktigt ont. Vi ringde Östra och de bad mig vänta och se om det blev värre och i så fall skulle jag ringa Mölndal (för det var helt fullt på Östra) Men efter bara 5-10 minuter så stod jag inte ut längre. Det gjorde verkligen så sjukt ont (och jag har ganska så hög smärtgräns) Värkarna kom typ varje minut. Vi ringde Mölndal och de sa åt oss att komma in. Jag kunde inte röra mig mer än tre steg förrän nästa värk kom. Det var helt sjukt jobbigt! Men till slut lyckades vi ta oss ner till bilen och iväg till sjukhuset.
Vi var där 5.15. Jag var redan öppen 4 cm. Värkarna var kraftiga och kom hela tiden. Efter 40 minuter var jag öppen 8 cm. Helt plötsligt kände jag bara att jag behövde trycka på, att bebisen var på väg ut. Men barnmorskan sa bara: Nej då, inte än.. det är en stund kvar. Men jag sa: -Tro mig, bebisen är på väg uuuut!!! Hon kollade och jag var öppen 10 cm!! Sen gick allt så otroligt fort. Jag födde ut henne på två krystvärkar. Smärtan under värkarna var enorm!! Men lustgasen hjälpte mig så otroligt mycket, helt underbart! Det var ju precis så jag ville ha det också, ingen annan bedövning.
Så fort lillan kom ut släppte allt det där onda, det var en sån underbar känsla. Nu förstår jag verkligen den där känslan alla pratar om. Det kom allt en del glädjetårar =) Christoffer satt vid min sida hela tiden, det var så otroligt skönt att ha honom där. Hela förlossningen tog totalt fyra timmar från första värken. Jag skulle nog säga att jag fick en drömförlossning. Det gjorde ju såklart sjukligt ont, men det var det absolut värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar